Denna helgen ar det "Public Hiloday" vilket betyder att ALLA kineser ar lediga kanns det som. Vi, Bjorn, Hans och jag hade som plan att aka till Jattebuddhan som ligger lite utanfor stan. Vi var ganska snabba i starten och var ute pa formiddagen. For att komma dit upp kan man antingen aka buss eller linbana. Sjalvklart skulle vi aka linbana, helst en sadan med glasbotten. Det visade sig att det skulle vara ca 1h ko. Jo men en timma kan vi val leva med. Men hela tiden tog kon nya vandningar och fortastte i evigheters evighet. Och nar vi hade kommit halvvags overvagde vi att ta bussen istallet. Men eftersom vi hade koat sa lange kunde vi inte riktigt med att ga ur kon. Det tog nog nastan tre timmar fran det att vi stallde oss i kon, tills att vi kom upp pa toppen. Som tur var hade vi Bjorns fantastiska gator att sysselsatta oss med. Dom ar skitsvara och man ar sa frustrerad tills man kommer pa svaret.


Val uppe pa toppen blev det luch for vi var dodshungriga alla tre. Vi begav oss sedan pa promenad mot jattebuddhan. Den var helt enorm och det svammade over av turister. Det kandes som om det inte alls var nagot heligt resmal for buddhister utan nagot som man bara byggt for att locka turister. Det var alldeles for kommersiellt for att det skulle bli nagon stamning over huvudtaget. Likadant var det med templet som lag bredvid. Det var helt nybyggt och bara massa turister. Sa lite besvikna blev vi pa att det var sa kommersiellt. Dock var det fruktansvart vacker utsikt och absolut vart att aka dit.


Vi tog en buss till en liten fiskeby som lag langst ut pa on vi nu befann oss pa, Lantau. Vid det har laget var klockan strax efter fem och vi var riktigt trotta. Men det hindrade oss inte fran att aka pa en 30 minuter lang battur. Vilken tur att vi gjorde det for det var verkligen en av dagens hojdpunkter. Vi fick se delfiner, fiskebyar pa stolpar och musselodlingar. Riktigt tufft.


Nar batturen var slut tog vi oss en promenad genom byn. Den var ruskigt nedgangen och overallt saldes torkad fisk och andra torkade grejer som inte gick att identifiera. Jag kan inte pasta att det luktade rosor precis...


Precis nar vi bestamt oss for att vi nog skulle forsoka ta oss hemat ser vi en man som sitter pa en bank och han ropar pa oss. Det en en aldre man som ser ganska medfaren ut. Han pratar bra engelska och vi pratar med honom i sakert en halvtimma om Sverige, vikingar, sprak och allt mojligt. Varldens tuffaste farbror! Vi tog kort med honom och fick hans adress och lovade att vi ska skicka brev fran sverige till honom.


Som vanligt var det lang ko till bussarna. Den som skulle ga tillbaka till stan hade en ko pa sakert over en kilometer, den bara ringlade sig och vi sag inget slut. Det blev en buss till en annan fiskeby darifran man kunde ta baten tillbaka till Hong Kong, vilket vi gjorde.


Efter en san har dag var vi bade trotta och sonderbranda av solen. Det blev ett snabbt besok pa apoteket utanfor lagenheten for att kopa kylbalsam innan vi stortade ner i sangen.